De som säger att ha barn är som en dans på rosor har feeeeel, fel, fel, fel, fel.
Även om dessa små är helt underbara små varelser kan det var påfrestande både för kropp och själ. För att inte tala om sömnbristen! Det är väl egentligen den bristen som gör att saker och ting blir mer eller mindre påfrestande.

Som nu t ex. Albin har nu i några dagar sovit ganska (läs väldigt) dåligt. Inatt var det som värst då han vaknade ungefär varannan/var tredje timma (med början kl 22) och skrek. Att bara stoppa in nappen kan vara en fight då han fäktas med armarna som bara den. Han har velat ha välling ungefär var tredje/var fjärde timma under hela natten. Vanligtvis brukar han äta kvällsgröten vid 19 och sover sedan gott ända fram tills 04-06. Äter en flaska välling och somnar om till ca 07-07.30.
Det är väl ganska troligt att detta kan bero på en ny utvecklingfas. Men det kan lika gärna vara tand 4 och 5 förmodligen är på väg ut. Eller en kombination av det båda.

På dagarna är han samma underbara unge som han alltid varit. Han åker runt i gåstolen om ett jehu, snurrar runt runt både sittandes och liggandes. Han pratar som bara den och man upptäcker nya ljud för varje dag som går. Matsituationerna här hemma går bara frammåt. Han börjar visa sig som det lilla matmonster han var i början. :-) Och han har även börjat godkänna maten jag tillagar! (Pluspoäng till mig!)

Hur som haver. Jag älskar min lilla skitunge över allt annat på denna jord. Och nog vet jag att allt inte är som en dans på rosor. Men lite mindre skrik på nätterna skulle jag nog inte klaga över. ;-)


Nåväl. Idag ska jag ner på stadens gator och träffa Ida! det kommer att bli sååå trevligt! :-) Längtarlängtar längtar!