VonWalter

Just nu för tillfället har jag tre skavsår på vänster fot och fyra på höger fot. Det är tacken för att man försöker röra på fläsket! T o m crocsen får jag skavsår av. Tacksamt.

Idag har vi gjort den månatliga "kontrollen" av Albin. Han väger nu 8390 gram, är ca 72 cm lång och har 44 cm i huvudomkrets. Stora killen!
Gjorde även den månatliga "kontrollen" av mig. Känns JÄTTEroligt att gå upp i vikt när man slutat med i stort set allt socker och när man rör på sig så mycket som fogarna och lederna tillåter. Måste man rent utav börja banta?

Jag har dessutom försökt få tag på Spec. mödravården idag. Ända sen jag hade det totalt VÄRDELÖSA efterkontrollsamtalet där har jag inte tänkt på något annat. Dagarna jag inte tänkt på det kan jag nog räkna på en hand. Och det var trots allt i mitten på februari som samtalet var. Så nu ska jag faktiskt kräva en ny tid, och kräva en tid med läkaren som var med vid snittet.
Läkaren (Som inte ens var med vid snittet) som var med vi förra samtalet tog sig inte ens tid att titta på såret. Jag frågade vad en värkrubbning var, (Eftersom att det tydligen var därför det blev akutsnitt) och fick svaret; " Det är en värk som rubbas". Nähäää? Idiot.

Jag börjar seriöst fundera på vilka som jobbar inom Sveriges sjukvård och hur den egentligen funkar. I stort sett alla man varit i kontakt med på sistone uttrycker sig JÄVLIGT klumpigt åt. Man blir orolig för diverse saker om blodsjukdomar, cancer, sterilitet, rs-virus m.m m.m. fast man egentligen inte har något att oroa sig för.
Fy bövelen säger jag bara!